Efter mängder av planlöst flummande på nätet, frustration orsakad av tekniska hinder och okunskap har jag slutligen kommit till insikt om vad det viktigaste är - för mig åtminstone! Tror jag.
Vad är mitt syftet? Vad vill jag åstadkomma?
Det måste finnas en bra grundidé att luta sig mot, annars ligger det inget mervärde i some. Alla fina verktyg, dessa otroliga möjligheter vi har med ljud och video på nätet - fantastiskt. Men! Faran ligger i att det blir för mycket av det goda. Åtminstone hade jag lyckats tappa bort själva poängen med some kursen. På riktigt.
Jag försökte lära mig för många nya program på en gång, och utan att överhuvudtaget reflektera över deras användningsområde. Resultatet av att i rask takt plöja igenom olika redskap och verktyg blev en kvalfull resa som fick mig att bli åksjuk. Jag lärde mig ingenting, blev bara ledsen över att det finns så mycket jag BORDE lära mig. Nå en sak lärde jag mig. Detta sätt funkar inte för mig.
Det blev en insikt, en självreflektion. Jag insåg att jag hade börjat betee mig som ett litet barn som inte får sina behov mötta omedelbums. Jag kunde gå in på en sida, orkade inte bemöda mig med att läsa och ta reda på, utan försökte i "learning-by-doing"-stil klicka mig fram. Och så hände det gång på gång så, att jag inte fattade hur och var jag skulle klicka för att komma vidare. Och då blev jag arg och sur. Och jag gav upp! Äsch, helt strunt, jag ger upp, jag går och kollar på något annat istället.
Detta är totalt stick i stäv med hur jag handleder studenterna (och ger råd till mina vänner). Då är jag alltid viktig med att poängtera att man måste ha lite tålamod, att det är klart att något känns lite jobbigt ibland, att man ska FRÅGA om HJÄLP när man inte klarar av något på egen hand. Det var min första insikt. Här måste jag stanna upp nu. Var är mitt tålamod? Jag tänker väl inte ge upp i första taget?
Sen, tillbaka till det här planlösa flummandet och klickandet hit å dit. Vad leder det till? Vad tror jag att jag ska hitta? Aladdins lampa liksom. Så det var min insikt nr 2.
Vad vill jag åstadkomma? Fokus ska ligga där. Sen är det fritt fram att gå in och idé-shoppa. Men jag måste komma ihåg att återgå till min idé, till orsaken.
Jag skriver numera ner på ett papper "vad jag är ute och letar efter". Då och då sneglar jag på mitt papper, som alltså ligger bredvid mig, så jag kommer ihåg att hålla rätt kurs.
Det funkar lite bättre nu. Men jag måste öva mer.
Det var intressanta insikter för mig. Att jag trots att jag svor dyrt och heligt i mitt första blogginlägg att jag skulle "resa med öppet sinne och vidga mina vyer", så vart det ju totala motsatsen jag höll på med. Jag jobbar nu utifrån metaforen att jag är en (dum) turist. Staden är ny för mig, språket obekant, smakerna spännande och dofterna starka. Och jag vill se, höra, uppleva, smaka och upptäcka. Men, tiden är begränsad, och jag kommer inte att hinna se allt. Ett besök i en ny storstad räcker inte. Jag måste återkomma. Och då, med lite mer erfarenhet än jag hade första gången.
Lära sig lite får räcka. Låt det sjunka in ordentligt. Ta sen följande sevärdhet.
Allt tar sin tid, man kan inte vrida på reflektions"mode" om man inte är är färdig för det. Men nu under ett par dagar har jag fått läsa så oerhört bra reflektioner lite här och där. Och inte minst här! Jag ber om ursäkta, att du fick möta alla spöken innan du kom till din slutsats. Men så är det effektivast!
SvaraRaderaDet hjälper ingenting, om jag säger (och det gjorde jag), att ni kan själv bestämma, om ni bara provar en service själv och läser vad andra i gruppen har och säga om det andra tre. Det hjälper inte, att jag säger, att man skall alltid tänka på syftet och inte bara tekniken. Det hjälper inte, om jag säger, att man behöver inte sitta ensam med sina problem, ni kan kontakta mig och ni kan lära lita på era gruppkamrater. Det är först när ni har simmat i djupa vatten som ni kommer till uppenbarelsen själv. Som du nu!
Som jag ser det, är det liksom min plikt att servera en massa, så att ni blir medvetna om, vad man talar om när man snackar some-språk. Och så att var o en kan plocka, vad hon själv tycker är nyttigt. Men även om jag säger, att det är ok och göra val, är lärare så flitiga människor, att dom tror de skall göra allt! Så, jag skulle kanske också lära, att så här skall jag inte hålla på! Att jag måste själv vara första filter och inte introducera helt så många grejer!
Vi får se, hurdan kaos vi får imorgon! Jag är fruktansvärt sen med att sätta upp agendan. Den blir allt för full igen! Kääk! Hoppas att alla inte slutar efter andra kontaktdagen (redan två personer har hoppat av).
- Irmeli
Nå verkligen ska här inte slutas!
SvaraRaderaSka kavla upp ärmarna, öppna ögonen och fortsätta färden.
Vi ses imorgon, sådär på riktigt dessutom :)
-M-